Not so much #blogg100

Det där med att skriva varje dag gick inte ens en vecka. Dåligt av mig antar jag men försöker hänga på och skriva så ofta det går. ¨

Lilla livet snurrar på. Mycket på jobbet nu med den-där-grejen. Kul det men jobbet suger ju fortfarande. Meditationen är utökad nu och tar en halv evighet. Tycker det är rätt så tråkigt men antar att det bara är att fortsätta och köra. Godnatt!

Livet livet

En väldigt aktiv helg. Tog lite lugn lördagsmorgon, som jag ju gillar så mycket. Körde min meditation lite i farten vilket såklart inte blir så bra, men gjorde det iaf. Sen åkte jag och hämtade Ls bil och gjorde lite ärenden. Åkte hem till Ä och träffade hennes nya söta lilla bebis. Jättemysigt! Sen så träffade jag faktiskt B hemma hos honom. Jag fick mina saker och han fick lite av sina. Han vill ju i vanlig ordning inte prata om nåt som är lite känsligt och nära så vi pratade mest om vardagligheter och sånt som hänt i veckan. Bisarrt är bara förnamnet. Och bara ännu ett tecken på hur lite vi passar ihop. Men blir ju ledsen ändå, tycker synd om honom som stänger in sig så, och tycker det är trist att vi inte kan få ett gemensamt closure ihop. Men inte mycket att göra. Handla lite mat och satte in i Ls lägenhet inför deras hemkomst idag, och sen middag hos K. Otippat roligt, blev värsta jammandet.

Idag träning och sen upp med sommarkläder och julsaker på vinden. Hatar det kånkandet. Städa av och sen åka ut till Arlanda och hämta hem L & co. Stackars små pojkarna var övertrötta och skrek först hysteriskt i bilen och slocknade sen totalt. Blir lite intensivt för dom att vänja sig tillbaka igen. Men härligt att ha dom hemma.

Körde min meditation när jag kom hem och idag var det riktigt skönt för tankarna. Snurrade lite och jag var lite stressad, så blev faktiskt riktigt bra. En rätt så bra helg på hela taget tycker jag!

To galej or not galej (ett inlägg jag trodde jag publicerade i fredags...)

Jag är en hemmaråtta har jag fått inse. Jag kan gillar en partykväll och stå i en bar med trevligt folk, alltså mina vänner, ibland, men jag ser alltid fram emot att åka hem. Nu när jag är singel så har kära N varit härlig och drar med mig på utekväll. Första bangade jag och idag skulle jag bara gå med på AW. Jag skyllde på att det varit en hektisk vecka och att jag var trött, men egentligen så var det för jag visste de bokat bord på Miss Voon, ett ställe jag vet är rätt dyrt. Och det är inte värt det för mig. Så döm av min förvåning när jag mötte upp tjejerna och vi hade sådär himla trevligt och det var nya människor där och allt kändes bara härligt, när jag följde med till Miss Voon. Otroligt gott var det men shit vad dyrt ändå... Glömde nämna mellanhaket, nytt ställe som heter Nosh & Chow. Riktigt coolt ställe, inte minst toaletterna. Om ni har vägarna förbi.

On my oooown...

Idag såg vi ¨Les Miserables¨, denna svulstiga pampiga smutsiga dramatiska lilla film. Jag är ju svag för sånt där, kostymfilm som är dramatiska, dock ganska nogräknad, gillar liksom inte allt. Men den här var bra, även om det drog iväg ibland i känslosamma sånger och det blev lite konstigt när ¨allting skulle pratas fast man sjöng det i nästan samma tonaaaart¨. Men, när andra har minnen av att ha sett den i London eller på nån teaterscen i Malmö så blir jag genast tårig i ögat av mitt minne. Återigen får jag face up att jag är popkulturnörd som gillar serier som handlar om människor som är hälften så gamla som jag. I bästa fall.

När Joey Potter ställer upp i en talangtävling för att göra en nobel insats jag har glömt, eftersom hon var en tomboy som inte var sådär fånig och brydde sig om hur hon såg ut, och sjöng den här låten och tittade på Dawson. Uuääh!

Så olika det där vad man har för referenser.

#Blogg100

Jag är ju ny till det här bloggandet, och min främsta ambition är att få skriva av mig i ett helt anonymt och filterlöst forum där jag kan vara helt fri och skriva vad jag vill utan att få några reaktioner från folk i min närhet. Det är ett sätt för mig att testa vad jag egentligen vill skriva om på Facebook och Twitter men inte vågar. Men det är också ett sätt för mig att lära mig mer om bloggande och få mig själv att skriva regelbundet. Så därför tänkte jag haka på Fredrik Wass och Bisonblogs initiativ om att blogga varje dag. Så nu ska här eldas för kråkorna varje dag är det tänkt. Heja mig för det.

Kan också rapportera att jag igår kväll satte igång med min nya meditationsrutin. Kände mig nästan lite fånig när jag plockade ihop mitt mobila meditationspodie som vår meditationslärare föreskrivit. Jag tände mitt ljus, satte mig framför podiet, satte mig i skräddarställning och förde ihop tumme och pekfinger, ställde klockan på en kvart och slöt ögonen. Andades genom näsan, in och ut, in och...det var då fasen vad de väsnas hos grannarna! Aja, tänk bort det, fortsätt andas, in och ut och in. Foten gör ont. Det ska man tänka bort. Tänk ej på fot. In och ut, lugn och fin. Så höll jag på. Och måste ändå säga att det gick över förväntan och var riktigt skönt. Har modesta förväntningar så här i början, för mig är det träning nog att bara sitta stilla en kvart och EJ RÖRA SIG ALLS. Men det är bara att nöta in, tror på uttrycket fake it until you make it, genom att härma det man vill uppnå så tränar min ett nytt beteende. 

Så namaste på dig.

Meditera mera

Förra sommaren så hamnade jag lite med hjälp av ett bananskal hos en synsk dam. Eller clairvoyant kallades hon. En väldigt rolig upplevelse, inte minst eftersom hon verkade i ett rätt så fint område och hade inrett hemma enligt "ljust och fräscht". Inte en rökelse så långt näsan nådde. Hon sa en massa saker, mycket tog jag med en nypa salt, men en av de saker som fastnade hos mig var att hon sa att det går så fort i mina tankar och min energi. Som en motorväg där allt svischar fram alldeles för fort och där jag inte hinner fånga upp tankarna, eller ännu hellre, stanna upp. Hon rekommenderade att jag skulle börja med meditation. Det lät bra tyckte jag och fortsatte köra på min motorväg. Tills idag! Ikväll var jag på min första lektion i meditation. Det var mest praktiskt information gällande kläder, vilken tid man gör det, och inte minst, ställning. Jag som är stel som ett kylskåp i vanliga fall och dessutom råkade ut för min regelbundna snedrygg är in for en utmaning, helt klart. Vi fick sitta på golvet under hela klassen men avslutade med fem minuters meditation. Det gick väldigt bra att vara närvarande i tanken men fasen vad det skavde överallt. Men det är ju bara att börja härda sig. Jag känner mig väldigt motiverad så ska nog gå bra. Om jag bara kommer upp imorgon...

The break-up

Om det finns nåt värre än att göra slut så är det att dra på att göra slut. Och egentligen handlade det inte om att göra slut, den konstiga stämningen som låg mellan oss och hade gjort ett långt tag kände vi båda av. Vi visste att det var dags. Men jag visste också att B aldrig skulle ta upp det utan det fick bli jag, och jag kände mig som en skurk för var dag som jag inte sade nåt. Efter en torsdag- och fredagkväll ihop där vi hade våra rutiner så åkte vi skidor hela lördagen. Underbart härlig dag, -16 och strålande sol, och riktigt riktigt krispigt kallt i spåren. Efter skidtur och fika så släppte han av mig för att jag skulle ta ett bad och tina upp, åkte hem och duschade och hämtade grejer och kom sen tillbaka. Och när vi väl började prata så var vi typ överens med en gång. Lite svårt att veta eftersom han är väldigt tillknäppt med vad han känner i såna här lägen och blir mest ledsen. Men han höll med mig så det var ett gemensamt beslut. Under vårt prat så var jag inte så ledsen men när han gick så bröt jag ihop och grät som ett litet barn. Avsked är hemska, hatar att säga adjö. 

Jag var förvånad över att jag var så ledsen resten av kvällen. Kanske låter naivt men eftersom jag varit inställd på detta och därmed bearbetat det i två-tre månader så var jag inte inställd på att bli så ledsen. Men det blev jag. Och tur är väl det, annars hade det inte varit mycket till relation. 

Dagen efter break-upet träffade jag kära M på hård träning - äntligen är vi igång igen med vår söndagsrutin! Kändes underbart att få köra lite skit. Sen fikade vi bort ett par timmar så jag fick dra igenom allt ordentligt. Och nu känner jag mig riktigt landad. Och närmare den relation som jag vill ha och mår bra av. Heja mig!

Fredag!

Med denna spännande och unika rubrik så deklarar jag helg. En väldigt bra fredag så där all in all. Åt finlunch med leverantör på Napolyon. Mycket gott och trevligt, inte minst eftersom det blev vinlunch. Tur det för det var askallt i lokalen, kanske för att det är askallt ute och det är en liten lokal nära dörren. Aja, imorgon blir det skidåkning för andra gången - hurra - men är redan lite nojig över hur kallt det kommer vara. Och på söndag blir det the talk. Aargh, känns urjobbigt, men måste bara göras. Håll tummarna för mig. Hej då dagboken!

Detox

Jag är, som så många andra, en sockerjunkie. Det är den största anledningen till mina extrakilon jag har haft med mig sen jämt, lite olika hur många de varit genom åren - jag har otroligt svårt att avstå från socker. Socker och kolhydrater i form av bröd. Jag arbetar dessutom på ett ställe som alltid gör kaffebricka för externa möten. En bricka som alltid innehåller godis eller kakor, och som jag nästan alltid tar av. Så strax före jul, med vetskapen att jag skulle resa bort över jul och nyår och äta gott, så bestämde jag mig för att ha ett sockerfri januari, för att börja avvänja mig. Eller ja, sötsaksfritt i första hand och undvika socker i mat så långt jag kan, jag har inte gått all taliban på sockret. Än så länge har jag bara hållt på tio dagar (kom hem från resan den 7 januari, innan dess var jag kvar i semesterläge juh...) och det som jag trodde skulle kännas lite jobbigt går så himla lätt. Jag håller mig till och med undan kolhydrater i mat, förutom mitt GI-bröd till frukost eftersom jag ej tycker det är gott med ägg och bacon och sånt till frulle. Så jag är rätt så nöjd.

Men så läste jag under min dagliga morgonbloggrunda, hos min favorit Nina Åkestam om hennes rehab. Inte så att jag blev missnöjd med min lilla futtiga sockerdetox men blev lite inspirerad av hennes, och inte minst hennes sätt att ta med själen och hjärnan i det. Insåg genast hur lätt det vore att utöka min lilla detox ett par steg, till exempel genom att hoppa kaffet och minska på köttet och öka på grönsakerna ännu mer. Får bli dagens smygis tror jag.

Inlägg nummer ett

Det här är min dagbok. Sen att den råkar ligga offentligt ute på ett jättestort offentligt nät spelar egentligen inte så stor roll. Jag är ju hemlig.

Jag har förr om åren skrivit mycket dagbok men har aldrig lyckats få till en bra rutin. Jag tror att det här kan bli ett riktigt uppsving för mitt dagboksskrivande.

Det som jag funderar mest på just nu är att jag imorgon ska åka skidor med B och att på lördag ska jag göra slut med honom. Efter ett år och tre månader. Det som är mest konstigt är att det inte känns nåt. Inte än. Tror jag kommer bli ledsen när det väl händer - såklart - men jag är helt övertygad om att det är rätt. Så just nu känner jag mig mest som en skurk när jag inte säger nåt. 

Aja, så är ju livet, jag vet ju det.  Dags att sova. Godnatt.